Att vara scout tar aldrig slut. (av Lina Olsson)

För 18 år sedan gick jag på mitt första scoutmöte. En gång i vecka träffades vi och lekte, busade och samarbetade.

Det jag tror ingen av oss busungar viste var att där låg en utarbetad metodik och väl beprövade uppgifter och uppdrag bakom veckomötena för att utveckla oss som individer.

Nu idag, 18 år senare så går det faktiskt inte en dag utan att jag har nytta av mitt jag som scout. Det kan vara för att samarbeta i grupp på jobbet, arbeta i projekt, slå rätt knop när det behövs eller för att känna mig trygg i skog och mark.

Det mesta övar vi på i scouterna, steget för det blir verklighet i vardagen.

Jag hängde kvar hemma på kåren, följde de naturliga stegen och blev assistent under seniortiden och sen lite ledare på det.

Men som för så många andra så ändrades min vardag efter skolans slut. Vara uppbunden på veckomöten i hela terminer passade helt enkelt inte mig just då. Men scouten i mig levde vidare och det var här någonstans som jag insåg något av det bästa med scouting

– Det finns alltid mer!

Utanför den enligt mig viktigaste kårverksamheten finns ett distrikt där möjligheterna är oändliga beroende på vad man vill. Och sen finns där nationell scouting och Internationell scouting! Det skulle visa sig att det endast är tiden och det svåra att sålla bland alla arrangemang som sätter gränsen.

Min scoutresa har inneburit engagemang i Valberedning i kåren och för distriktet, del i anläggningsutskottet som förvaltar distriktets anläggningar och lägerområden och för stunden är jag revisorsuppleant i distriktet.

Även om jag inte är kvar i anläggningsutskottet så kommer jag förhoppningsvis alltid att spendera mycket av min tid på vårt vackra lägerområde Sjöröd där vi är ett glatt gäng som bygger, målar, renoverar och förbereder inför läger.

Inte att förglömma i mitt liv som scout är en månad på scouternas folkhögskola utanför vingåker där jag konfirmera mig. En månad hemifrån med mycket hemlängtan, underbara nya människor och en konfirmation senare var jag stolt över att jag klarade det som var en större utmaning för mig än vad jag som 15åring kunnat tro.

Sen finns det ju alla de där projekten, undrar om scouterna inte är den organisation där vi bedriver flest projekt? Alla dessa läger, olika utbildningar och arrangemang som ska planeras, genomföras och utvecklas.

För min del tog denna form av scouting start 2007 när jag var på mitt fösta stora läger, jiingijamborii där jag var funktionär innan lägret, vi byggde golv, lampor och jag vet inte allt.

Ett par dagar efter att lägret tog slut så åkte jag vidare på Internationella Jamboreen i England där jag var med i gänget som skulle göra reklam för Sveriges kommande Jamboree 2011. Vi byggde ett pariserjul i trä som tog 4 personer åt gången med en höjd på 6-7 meter –behöver jag säga att det blev mäkta populärt?

Sen har det rullat på och detta med att jobba i projektform visade sig passa mig ypperligt och det har varit allt från årslånga engagemang för planeringen med stora lägret Simply Scouting 2011 för 40 000 personer där jag var engagerad i ankomst och avresa. Till kortare antaganden där jag endast varit engagerad under själva genomförandet, en funktionär.

I allt som arrangeras finns deltagarna och en av de bästa kurser som jag varit på kallas Gula knuten forsfararna. Under en Kristihimmelfärds helg var vi vid trysilforsen i Norge och fick lära oss grunderna i forsränning och åka på!

Jag fastnade verkligen för denna sport och lika så kajaken som jag använde som for till vattenkraftverket.

Just nu i mitt liv som scout så är jag projektledare för ett utbyte med scouter i Burundi, ett treårigt projekt som går under namnet Redo att leda. Här fokuserar vi på det kvinnliga ledarskapet och vilka erfarenheter som vi kan utbyta och dela med oss av till varandra.

Samtidigt så går jag scouternas och kungliga stiftelsens ledarskapsutbildning Värdebaserat Ledarskap, en utbildning där vi med teori, praktik och modeller sätter ord och handling på varför vi är som vi är och hur det är att leda sig själv och att leda i grupp. Under utbildningen så har alla mentorer från näringslivet för att diskutera och vägleda. Utbildningen avslutas med diplomutdelning av Kungen på slottet.

Här är jag idag, 26 år och bara i början av mitt liv som scout. Vad det blir härnäst vet jag inte själv, men det finns mycket kvar som jag vill engagerar mig i eller skulle vilja starta upp, framtiden får utvisa vad som sker härnäst!

Med dessa ord och rader hoppas jag att jag väkt din nyfikenhet kring vad som kan passa just dig?

Är det verksamheten med barnen, engagemanget hemma på kåren eller är det ”pappers scouting” som vi ibland kallar det, eller att engagera sig på distriktet, nationellt eller internationellt – projekt, kurser eller arrangemang?

– En sak är säker, scouting har något för alla; och det är aldrig försent att börja.

Tre fingrar mot pannan,

Lina Olsson